Hörde just en intervju på radions P1 där problemetiken kring Bloggar och diskussionsforum berördes. Tyvärr hann jag varken anteckna vem som intervjuades eller vad som sades i detalj, men det jag hann lägga på minnet medan jag skalade potatisen till kvällens middag var att lagstiftningen ligger efter teknikutvecklingen när det gäller diskussionsforum och bloggar.
Det som avhandlades var, vad den enskilde kan göra om man känner sig krängt eller förfördelad. I princip ligger ansvaret på den enskilde som deltar att både bevaka sina intressen och att hålla styr på vad man skriver.
Idag är det enbart enskilda åtal som kan komma ifråga vilket är tungt, tidsödande och kostsamt både för oss som skriver och oss som drabbas av förtal, varför budskapet nog är att vi idag befinner oss i en gråzon.
Vi som skriver får helt enkelt använda sunt förnuft och hålla normal vänlig umgängeston.
Även om vi här ligger under IDG´s vingar så kvarstår det personliga ansvaret. Metoden med anmälan som vi kan klicka på, är ett sätt för IDG att hålla rent i ”sin” Bloggvärld men som inte innebär något ansvarstagande från IDG´s sida för vad vi skriver. Ansvaret är ditt och mitt helt enkelt.
Avannonseringen av inslaget var även det intressant. Damen sa sig vara en del av den tredje makten eller menade hon att programmet var det?
Vad är då vi amatörjournalister som bloggar? Den fjärde makten som äntligen kan ge massmedia svar på tal eller vad? Tål att fundera på! En användbar sak är att man kan svara då en journalist citerat uppåt väggarna, vilket jag just använt mig av. Vidare kan man med fördel kommentera och kritisera kritikerkåren då någon av dem klantat sig och haft en dålig dag på jobbet. Tills nu har deras tyckande och åsikter varit omöjliga att få invända mot. Mejl har jag provat en gång, vilket jag aldrig mer kommer att göra.
Blogga kommer jag däremot att göra då Salon Gallin´s tes från 60-talet återigen gäller. När man läser kritiken dagen efter kvällen före går det upp för en att man inte skulle haft så roligt som man egentligen hade.