Aviseringar i Android

Du drar med fingret uppifrån skärmen och nedåt för att få fram alla appars aviseringar i Android.

Längst ner, eller under listan på aviseringar, hittar du länken ”Hantera” som tar dig till systemfönstret för att välja vilka appar som du vill ska producera aviseringar.

Du kan även välja att ”RENSA ALLA” för att ta bort alla aviseringar som ditt system skapat sedan sist.

Håll efter alla aviseringar så har du ett bra system om vad som händer i din telefon. Du rensar avisering för avisering genom att dra åt sidan den avisering du vill ta bort.

Det är nämligen listan av aviseringar som är ”pluppen”, eller kulan eller vad man ska kalla dem, på appen och även på gruppen som appen tillhör. Så håller du rent i listan av aviseringar så har du även startsidan med appar ren från pluppar och därmed full kontroll på ditt informationssystem i telefonen.

En annan fördel med aviseringar är att du kommer direkt till det mejl eller det sms som aviseringen larmar om. Dessutom kan man avsluta påminnelsen eller ”snozza” påminnelsen så att den återkommer efter den tid du väljer att snozza.

Microsoft ”To Do”

Då jag använder Microsofts app ”To Do” för att hålla reda på en massa detaljer som exempelvis mina mediciner och insulinsprutor använder jag både att Snozza och Avsluta när jag tagit medicinen eller sprutan eller om jag måste göra något innan så att jag vet att jag blir lite sen. Jag behöver alltså inte ens öppna appen eftersom dessa påminnelser kommer varje dag i ett rullande schema som aviseringar.

Just Microsofts app ”To Do” är mycket bra för att hålla reda på detaljer och fungerar dessutom utan problem under både Windows 10, iOS och Android.

Kanske är Androidversionen ett strå vassare i kombinationen med hur Google löst funktionaliteten med aviseringar. Just funktionerna SLUTFÖRD och SNOOZE i Aviseringar är mycket bra. Dessa alternativ finns bara för en avisering i taget, som i bilden till vänster. När jag åtgärdat ”Lunch Novorapid 10 enh” så försvinner den som avisering och nästa avisering visas högst upp för samma åtgärder. Så fingret på mobilen som dras uppifrån och ner blir i Android en återkommande svepning i min Sony Xperia 10 II.

Jag har i alla fall skapat ett system av påminnelser som jag känner mig bekväm med.

En detalj till!

Lägg märke till att jag namngett påminnelsen i To Do med prefixet ”Lunch”. Jag har alltså påminnelser för vissa åtgärder som jag måste hålla isär Morgon, Lunch och Middag, vilket alltså är prefix för min insulinspruta. Anledningen är ju att dels kunna sortera påminnelserna i mina To Do-listor plus att suffixet kan variera under dan. Suffixet är alltså antal enheter i sprutan. Det kan just vara 10 enheter vid lunch och andra enheter på morgon respektive kväll beroende på direktiven från min diabetessköterska.

One Calendar

Kalendern är viktig för mig och Irene och har varit så i några år. Vad gör man när en av oss går över till Android? Eller som man brukar säga ”Allt har sin tid”!

Man letar reda på en app som kan visa och hantera alla typer av kalendrar samtidigt. ”One Calendar” gör det och finns att hämta i både Android, Windows 10 och iOS (iPhone & iPad). Då ”One Calendar” jobbar med färger så blir de samlade synkroniserade kalendrarna en färggrann historia.

”One Calendar” fungerar i min iPhone 8, iPad Pro, Sony Xperia L4 och Surface Go. Alltså under iOS, Android samt Windows 10. Eftersom tiden är NU, så sammanstrålar alla tider till en och samma tidpunkt. Har man då delat upp sin tid i kalenderbokningar i en massa sammanhang så behöver man alltid se att allt inte krockar när man bestämmer en framtida tidpunkt för något.

Varför One Calendar!

Varför ska man ha samtliga sina kalendrar under en och samma app? Räcker det inte med exempelvis kalendern i iPhone? Jovisst räcker det om man väljer att ha allt i sin iPhone och är nöjd med det.

Men om man som jag samkör sin kalendern med sambon, bokar tider med läkare och annan sjukvårdspersonal samtidigt som sambon gör samma sak från sin iPhone med sina tider samtidigt som våra kalendrar informerar varandra. När hennes åtaganden i Hembygdsföreningens styrelse kräver både styrelsemöten, uppdateringar i Facebook och hemsidor samtidigt som jag själv har styrelseuppdrag, träningar och uppträdanden i Taubesällskapet i Dalarna. Dessutom alla kontakter och resor till barn och barnbarn var för sig eller tillsammans plus besök av vänner och familjemedlemmar här hemma så kanske du förstår att livet som pensionär inte är så enkelt utan en vettigt organiserad almanacka, eller kalender som det numera heter. För att inte tala om alla födelsedagar bland barn och barnbarn och respektive.

Jag använder Outlooks kalender för mina åtaganden i Taubesällskapet i Dalarna samt då och då Bjursås Spelmanslag. Det mesta använder jag kalendern i iPhone till typ läkare, tandläkare och andra vårdgivare plus lite till. Min kalender i Gmail använder jag till att hålla reda på Leksands matcher i SHL och även Moras ansträngningar i Hockeyallsvenskan. Även annan idrott hamnar i den kalendern typ Brage på sommaren.

Vitsen är att kunna se och bedöma tider och datum framåt i tiden för att hitta lediga tidpunkter. Speciellt när man som jag även måste ha mat på regelbundna tider som diabetiker, samtidigt som det tar tid att exempelvis köra 2 mil till tandläkaren med parkering av bilen som ska passas in. Det blev nämligen lite stressigt med ett tandläkarbesök senast. Men det gick bra eftersom kalendern var ordentligt uppdaterad med rätt påminnelse vid rätt tidpunkt.

Det var väl vad jag ville säga den här gången utan att blanda in tekniker typ ZOOM, MS Teams, Messenger eller Facetime. Alltså videomöten som är så populärt nuförtiden på grund av Covid19. Videomöten måste ju även planeras in när man är flera som ska konferera. Men det är nog ett eget inlägg så småningom.

Att blogga med Xperia L4

När man som jag drabbas av skrivklåda, alltså att jag brinner för att formulera en massa åsikter och kunskaper i text, då är det skönt att ha en och annan blogg att plåga sina följare med.

Så därför visar jag nu mitt favoritsätt att använda min nya Sony Xperia L4 tillsammans med mitt externa tangentbord av märket Linocell från Kjell & Company. Det är nämligen i appen WordPress som denna smartphone kommer till sin rätt.

Stående eller liggande…

Varför välja när jag kan växla mellan liggande och stående telefon. I liggande/horisontellt läge blir Xperian som en liten surfplatta och i stående som en… smartphone. Jag vet faktiskt inte vad som är bäst så det får bli en smaksak helt enkelt. Just nu är det nog liggande som gäller.

Butik eller via nätet

Tangentbordet på bilderna är så pass bra att jag använder det även till min Huawei 10,8”, vilket medför en del bök med att para det med olika ”devajses. Så jag behöver ett till. Man är ju egentligen lat och har tröttnat på att slå av och på Bluetooth samt para och ta bort parningar. Varför kan de inte lösa problemet genom att tillbehör kan användas på olika prylar på ett enklare sätt?

Så då infaller problemet om jag ska köpa ett likadant som jag måste märka på något sätt eller kolla in det vikbara som jag sett att ”Kjelle” har.

Alltså blir det köp i butik och inte via nätet! Måste känna och klämma och framför allt jämföra hur tangenterna känns på det vikbara.

Ja ja, jag har redan ett gammal vikbart från Microsoft som funkar bra men jag har lite svårt för mellanrummet där vikningen tar för mycket plats. Dessutom måste jag ju testa nytt speciellt när det inte är så dyrt att ha ett till tangentbord.

Men jag tar nog med gamlingen till butiken som jämförelse. Vill ju inte köpa nåt där jag redan har nåt som visar sig vara bättre.

Testar SonyEricsson Elm

Jag ville kunna göra lite mer med min lilla gamla telefon. Att fortsatt ha en mejlbox va en idé som jag lyckades med.

När jag startade om min Elm med mitt kontantkort så surfade jag runt i telefonen och fann att jag även hade min hotmail uppkopplad. Misstänksam som jag är numera så tog jag bort den kopplingen och skapade en helt ny identitet i gmail.

Jag tänker inte lära ut hur jag gjorde eftersom jag lärde mig detaljer som är tveksamma ur säkerhetssynpunkt. Det räcker med att jag i förra veckan lyckades med konststycket att gå på en fishingattack via en bild med skadlig kod.

Men det jag kan säga är att jag med gamla erfarenheter av e-post (jag har ju skrivit en bok om Outlook) plus lite surfande efter svar samt några inställningar i gmail till slut via Elmen lyckades både ta emot samt skicka e-post både till mig själv fram och tillbaka, samt till en kompis som vet vad han gör i sammanhanget.

Så min gamla SonyEricsson Elm besegrades eller var det gmail som jag knäckte? Nej! Inget av detta! Det var helt enkelt mina erfarenheter plus väldokumenterade lösningar på nätet som gjorde att jag lyckades.

Men jag blev åter medveten om att IT-säkerhet är viktigt och att utvecklingen gått framåt. Vidare lärde jag mig en hel del om Google och Gmail vilket gladde mig mycket!

Blev lite sugen på att skaffa ytterligare en smartphone med Android för att hårdköra Google och Gmail i en separat miljö. Inte för att göra nåt säkerhetsmässigt dumt utan bara för att lära mig mer om just Googles produkter.

Gammal lur gör så gott den kan, surfar fan så illa

Jag roar mig ständigt med att hålla gamla tekniska prylar vid liv. Just nu min gamla SonyEricsson Elm från den tiden när en mobil skulle vara liten!

Liten är den! När man pratar med någon ser det ut som om man står och petar sig i örat. Men den fungerar bra som telefon. Jag kan även koppla på blåtandshörlurar och prata via dem.

Testade att skicka både sms och mms, alltså textmeddelanden, foton och några i telefonen inbyggda animeringar. Fungerar som förväntat.

Kan man surfa?

Lite elakt kanske att säga ”surfar fan så illa”. Det var ju på 3G-tiden den kom. Inte lönt att försöka surfa på nån hemsida via mitt betalkort. Men den kopplar upp mitt WLAN!

Så jag surfade via vårt Wi-Fi till min blogg och häpp! Den klarade det på den lilla skärmen. Imponerande!

Den klagade ofta under uppkopplingen men till slut var den lilla gamla Elmen där på min dagsaktuella blogg. Beviset har du nedan!

Det bästa sättet att surfa i Android

Senaste sättet att surfa på mina egna hemsidor i nya Edge där jag har ”drop down” menyer på mina sidor visar att nya Edge jobbar bäst om man hovrar runt med en ansluten blåtandsmus.

Det jag menar är att du har bättre kontroll på menyradens ”Drop Dows” till mina hemsidors sidor än om du använder dina fingrar. Genom att cursor ”hovrar” och fäller ner sidornas länkar utan att ”klicka” så hittar du lättare bland min inspelade musik, mina böcker och inspelade sagor.

Själv roar jag mig med att surfa runt och även läsa diverse e-tidningar som vi prenumererar på via klena surfplattor från Huawei. Den jag skriver det här inlägget med är min 10,6″ med bara 16 GB minne! Pyttelite i dagens läge. En surfplatta från Apple måste idag ha minst 64 GB eller mer för att fungera.

Hemligheten bakom denna bedrift är att jag har ett litet extern minneskort som jag satt som standardminne. Vid tillfälle ska jag ominstallera en bunt appar så att de hamnar där istället för trängseln i plattans inbygda minne. Minneskortet är på 64 GB så där har du förklaringen till att min klena surfplatta fungerar riktigt tillfredsställande.

Jag roar mig dessutom med att blogga, typ det här, i WordPress genom att ansluta mitt lilla blåtandstangentbord från Kjell & Company. Jag har tidigare berättat att jag gillar deras Linocellprodukter överlag, dels för att speciellt tangentborden är av hög kvalitet och dessutom kostar bara runt 300 till 400 kronor. Till den lösningen har jag just nu min riktigt gamla Microsoft Wedge Touch Mouse som håller fortfarande på grund att den inte har några rörliga delar utan använder samma teknik som gamla tiders pekplattor på Laptops.

Att blogga i WordPress på 4,7”

Att när som helst slänga in ett inlägg på en av mina bloggar är nuförtiden rätt enkelt.

Kombinationen WordPress och iPhone 8 med en skärm på bara 4,7” samt att skriva med upprätt lur och med båda tummarna är enkelt. Det går till och med snabbare att skriva så än när jag använder ett tangentbord. Men så skriver jag ju med en egen invand variant av ”pekfingervals”.

Att blogga med en hyfsat modern iPhone i WordPress fungerar utmärkt i 4G eller via wifi hemma. Det är till och med så att jag undrar vad jag ska med 5G till? Å andra sidan tänkte jag likadant när vi skulle få in fiber till kåken. Mitt 4G-modem funkade lika bra… då…

Men idag är jag rätt nöjd med att kunna se på TV via fibern och AppleTV. Plus att jag slängt på lite fler elektroniska prylar på fibermodemet. Det hade inte fungerat med ett litet 4G modem. För några veckor sedan märkte vi att min iPhone fungerade bättre som ”modem” än lilla 4G-modemet på en välfylld stor campingplats. Stört omöjligt att få nåt utrymme i den etern med det numera gamla modemet från Huawei. Processorn och säkert den inbyggda antennen är nog för gamla.

Ska man då skaffa en ersättare för minst 1700kr eller köra internetdelning via iPhone? Eftersom sambon även uppgraderat sin lur till nya iPhone SE så kör vi våra surfplattor den vägen tills vidare.

Nu är det minstingen som testas

En liten test att även min minsta surfplatta hänger med på blockeditorn i WordPress.

En liten detalj med tangentbordet är att ”Tab” inte hoppar över och skapar ett nytt block utan istället skapar tabbar inom blocket.

Jaha ja, det var ”Enter” som skapade ett nytt block.

Det gick smärtfritt att lägga in en bild från förr, alltså en bild som jag använt tidigare. Enkelt att ändra storlek och att högerställa bilden.

Det tar en liten stund att hitta funktionerna i blockeditorn men eftersom jag vet att de finns så går det bra även på en 7″ surfplatta från Huawei.

En snabb test att mitt vikbara tangentbord är laddat och fungerar som det ska vilket texten i det här blocket vidimerar. Mitt vikbara tangentbord från Microsoft är mitt äldsta ännu fungerande externa tangentbord som jag ännu använder till mina surfplattor (utom till min Surface Go…

Android har en del Godis!

Ju mer jag använder och vispar runt i Android så hittar jag underbara lösningar som inte finns i iOS eller Windows. Jo de finns, men på andra ofta krångligare sätt.

Skärmdumpar

Att ta en skärmdump är busviktigt för en informatör inom IT. Man måste ju alltid illustrera vad man skriver om, oavsett om det handlar om handgrepp i iOS, Windows eller Android.

Android har en mycket galant lösning på att ta hela skärmbilder utöver kombinationstryckningen ”Ringsignal Ner” + ”Stäng av”.

Dra istället fingret uppifrån och neråt på skärmen så öppnas en massa snabba funktioner. Bland dessa finns funktionen ”att ta en skärmbild”. Bara att ställa sig på den skärm man vill ta en bild av, dra med fingret samt peka på ”Skärmbild”. Tyvärr kan jag inte testa och verifier om det är standard-android eller om det är Huaweis EMUI som har den funktionaliteten. Jag skulle vilja utnämna den funktionaliteten enbart som ”Bäst i Test”. I Windows 10 är det tangenttryckningen Shift+Windowstangenten+S som man enklast tar skärmdumpar med. God två om inte dött lopp där iOS kommer sist med en kombinationstryckning som måste vara exakt för att fungera.

Om du inte ser ”Skärmbild” så kanske du måste flytta den åt vänster vilket är enkelt. Den ligger troligtvis som standard utanför till höger eller nedanför beroende på vilken platta eller telefon som du har.

Bluetooth och SD-kort

Egentligen är det väl bara iOS som inte har varken stöd för extra minneskort eller mus. Ok då! Mus via Bluetooth har Apple krånglat in via handikapphjälpmedel och fungerar, men inte bra. Musen simulerar ett finger på skärmen.

Just möjligheten med SD-kort och att synka ner lokalt till detta när man använder exempelvis en molntjänst som OneDrive medför att man kan använda OneDrive även på klena surfplattor typ min lilla Huawei på 7″. Den har bara 1 GB RAM och 16 GB HD men kan i och med SD-kortet husera en massa extra appar, foton och filer som annars skulle placeras på de 16 gigabajten. Det betyder att man inte behöver köpa dyra Android-surfplattor eller telefoner för att få ordentligt med funktionalitet. En stor fördel jämfört med iPhone och iPad där man måste köpa dyrt med stor HD för att få plats.

Här vinner Androidtelefonerna och surfplattorna skyhögt över Apples iOS.

Redigeringsläget

I iPhone och iPad finns möjligheten att flytta markören/cursorn genom att trycka lite hårdare eller längre på skärmtangentbordet. Därefter kan man enkelt flytta markören vart man vill.

Android har samma funktion men på ett annat sätt. Först placerar man markören ungefär där man vill ha markören för att exempelvis redigera en text. Då ”tänds” en liten bubbla upp som tydligt visar var markören är. Genom att sedan sätta fingret på den kan man sedan enkelt flytta markören. Den stora fördelen med denna funktion jämfört med iOS version är att man även får en liten ruta i form av ett ”förstoringsglas” så att man enkelt kan placera markören exakt där den ska vara, exempelvis för att rätta ett stavfel i ett ord.

Här vinner Androids funktionsalitet före Apples iOS.

Påminnelser och påminnelser!

En bra metod att ta till sig om man som jag har en iPhone är att kombinera Apples app med ”To Do”.

Det jag eftersträvar är att se mina påminnelser i ”To Do” utan att starta appen.

När jag startar min iPhone så får jag påminnelser från båda apparna men jag ser enbart påminnelsen i Apples app när jag kommer till startsidan. En röd rund ”boll” med siffran ”1” som sitter på ikonen.

Har du en Android lur så får du nog vara mer disciplinerad och starta ”To Do” eftersom Android inte har någon motsvarighet till Apples app ”Påminnelser” med siffran på app-ikonen.

För min del så blir det här min standardlösning om jag fortsätter använda ”To Do”, vilket mycket tyder på just nu.