Jag bestämde mig för att säga upp mig från ett välbetalt yrke inom IT, oktober 2007 för att genomföra det jag länge drömt om. Att skriva en och annan bok och uppleva den oerhörda tillfredsställelsen med att hålla en BOK i min hand med mitt namn på omslaget. Allt såg bra ut, jag var dessutom på vippen att få sälja en större upplaga till ett företag. Men det sket sig för att uttrycka sig milt. Däremot vet jag att min offert kom långt i deras beslutsprocess. Men dåliga tider kom i vägen.
Nåja… jag är just nu uppe i fem publicerade böcker och det har varit lustfyllt vid varje ny bok. Men ekonomin blev som sagt lidande. Så i våras beslöt jag mig för att göra något åt det efter att ha nått gränsen om 50 sökta jobb utan att lyckas. Varför står skrivet i stjärnorna och egentligen bryr jag mig inte längre.
Anledningen är att årets nya plan överraskat på många sätt. Jag behövde nämligen skaffa mig en kontinuerlig inkomst vid sidan om skrivandet. Det blev taxilegg samt anställning som taxiförare.
Inte så lite skrytsamt så tog jag om körkortet efter 40 år samt brände igenom teorier och uppkörning utan problem. Skrev till exempel alla fyra teoriproven under en och samma dag samt fick godkänt på alla fyra! Uppkörningen var till och med kul eftersom jag hela tiden i förväg genomskådade inspektörens fällor! Hon ville fan i mig kugga mig! Men se det gick inte!
Nu har jag kört taxi i Stockholm i stadens mest välrenommerade bolag och trivs mer och mer för var natt som går. Det hade jag inte förväntat mig! Har till och med blivit lite för engagerad och bombar utbildare och informationsansvariga med kommentarer och förbättringsförslag. Man kan lugnt säga att jag brinner för mitt nya yrkesval och har dessutom kommit underfund med varför jag trivs! Jag gillar att umgås med nya människor och verkar vara bra på att läsa av vilka som vill surra en stund samt vilka som vill att jag håller käft och bara kör dom till rätt adress. Skräcken för City är sedan länge borta och jag gillar att hovra med bilen runt Stureplan!
Det som är fint är att taxilegget gäller i 10 år vilket betyder att jag skaffat mig ett yrke som stödjer min ovilja att se mig som pensionär. Så just nu känns allt rätt! Pensionshysterin, släng dig i väggen, nu är Roffe knegare och tänker så förbli! Böcker då? Jo det kommer det med. Men jag hinner inte just nu. Kåken är såld och de närmaste månaderna skall ägnas åt flyttbestyr, men sen!
Det jag vill säga med ovanstående är, va inte rädd för att prova något nytt! Pengar är viktiga men inte allt här i livet. Jag får kickar flera gånger per natt som tillfredsställer mitt ego! Jag kör rätt väg samt har en trevlig stund med mina kunder, flera gånger per natt. Tur förresten att jag alltid varit en kvällsmänniska så att köra nattpass passar mig perfekt. Varje körning är dessutom en intellektuell utmaning. Man ska hitta kunden köra kunden till rätt adress, vilket inte alltid är enkelt, samt följa trafikregler och undvika misstag och risker i trafiken. Jag jobbar för ett bolag som har ett pågående kvalitetsarbete samt har policys som jag gillar och följer. Snart ska jag även gå en fortsättningskurs så att jag får ett utökat kundunderlag. Ser fram emot det! En detalj till! Jag fyller 60 nästa år och är fortfarande hungrig på utmaningar! Men IT-branschen med alla dessa unga akademiker och karriärister? Kanske är jag efter 38 år i branschen färdig med den? Vi får se…
Kul att du insett det viktiga i livet Roffe.
Pengar i sig är inget mål
Det är bättre med mindre pengar om man kan nå sina mål som människa ändå.
Jag tycker du växt mycket som människa under det senaste året.
Bara att gratulera till ett harmoniskt liv.
GillaGilla
Sen är det ju det där med att inte alltid hålla käft eller skriva nåt som är obekvämt för andra… men jag jobbar med den biten åxå 😀
För i dagens samhälle ska man hålla käft och finna sig i det mesta. Påpekar någon något fel på exempelvis en arbetsplats eller hos en leverantör (Tele2) så får man däng. Men det tar jag med ett leende. Fick nyligen skrivet på näsan att jag gjort Tjänstefel som skrivit något för kommentatorn opassande. Skitkul! Heder åt honom som visade vem han var i dessa hemliga anonyma tider!
GillaGilla