Om glädjen att göra något helt annat!

Jag bestämde mig för att säga upp mig från ett välbetalt yrke inom IT, oktober 2007 för att genomföra det jag länge drömt om. Att skriva en och annan bok och uppleva den oerhörda tillfredsställelsen med att hålla en BOK i min hand med mitt namn på omslaget. Allt såg bra ut, jag var dessutom på vippen att få sälja en större upplaga till ett företag. Men det sket sig för att uttrycka sig milt. Däremot vet jag att min offert kom långt i deras beslutsprocess. Men dåliga tider kom i vägen.

Nåja… jag är just nu uppe i fem publicerade böcker och det har varit lustfyllt vid varje ny bok. Men ekonomin blev som sagt lidande. Så i våras beslöt jag mig för att göra något åt det efter att ha nått gränsen om 50 sökta jobb utan att lyckas. Varför står skrivet i stjärnorna och egentligen bryr jag mig inte längre.

Anledningen är att årets nya plan överraskat på många sätt. Jag behövde nämligen skaffa mig en kontinuerlig inkomst vid sidan om skrivandet. Det blev taxilegg samt anställning som taxiförare.

Inte så lite skrytsamt så tog jag om körkortet efter 40 år samt brände igenom teorier och uppkörning utan problem. Skrev till exempel alla fyra teoriproven under en och samma dag samt fick godkänt på alla fyra! Uppkörningen var till och med kul eftersom jag hela tiden i förväg genomskådade inspektörens fällor! Hon ville fan i mig kugga mig! Men se det gick inte!

Nu har jag kört taxi i Stockholm i stadens mest välrenommerade bolag och trivs mer och mer för var natt som går. Det hade jag inte förväntat mig! Har till och med blivit lite för engagerad och bombar utbildare och informationsansvariga med kommentarer och förbättringsförslag. Man kan lugnt säga att jag brinner för mitt nya yrkesval och har dessutom kommit underfund med varför jag trivs! Jag gillar att umgås med nya människor och verkar vara bra på att läsa av vilka som vill surra en stund samt vilka som vill att jag håller käft och bara kör dom till rätt adress. Skräcken för City är sedan länge borta och jag gillar att hovra med bilen runt Stureplan!

Det som är fint är att taxilegget gäller i 10 år vilket betyder att jag skaffat mig ett yrke som stödjer min ovilja att se mig som pensionär. Så just nu känns allt rätt! Pensionshysterin, släng dig i väggen, nu är Roffe knegare och tänker så förbli! Böcker då? Jo det kommer det med. Men jag hinner inte just nu. Kåken är såld och de närmaste månaderna skall ägnas åt flyttbestyr, men sen!

Det jag vill säga med ovanstående är, va inte rädd för att prova något nytt! Pengar är viktiga men inte allt här i livet. Jag får kickar flera gånger per natt som tillfredsställer mitt ego! Jag kör rätt väg samt har en trevlig stund med mina kunder, flera gånger per natt. Tur förresten att jag alltid varit en kvällsmänniska så att köra nattpass passar mig perfekt. Varje körning är dessutom en intellektuell utmaning. Man ska hitta kunden köra kunden till rätt adress, vilket inte alltid är enkelt, samt följa trafikregler och undvika misstag och risker i trafiken. Jag jobbar för ett bolag som har ett pågående kvalitetsarbete samt har policys som jag gillar och följer. Snart ska jag även gå en fortsättningskurs så att jag får ett utökat kundunderlag. Ser fram emot det! En detalj till! Jag fyller 60 nästa år och är fortfarande hungrig på utmaningar! Men IT-branschen med alla dessa unga akademiker och karriärister? Kanske är jag efter 38 år i branschen färdig med den? Vi får se…

Rolf Granlund
@rigit

Intressant teknik i bilen!

Tidigare har jag uppmärksammat att Opel Insignia har en liten intressant finess som verkar komma i fler modeller från Opel, nämligen en pryl som projicerar gällande hastighet på instrumentbrädan. Äntligen säger jag! Borde bli standard i alla bilar typ vad Volvo för många år sedan gjorde med bilbältet.

Om man sedan kollar Mercedes farthållare så har denna en funktion där man kan sätta maxhastighet för bilen. Alltså en omvänd farthållare som stoppar bilens hastighet vid vald hastighetsbegränsning. Den använder jag ofta när jag kör taxi på nätterna. Fortkörningsböter skulle nämligen snabbt äta upp nattens förtjänst.

Som komplement i min bil så har jag en GPS som visar gällande hastighet samt även min hastighet genom natten.

Slår man ihop dessa underbara innovationer så skulle alltså bilen själv kunna hålla reda på gällande hastighetsbegränsning samt sakta in på egen hand. Det vore en dröm enligt min mening. Dagens metod att vi bilförare ska hinna se hastighetsskyltarna i var och varannan minut för min tanke till filmer som Rainman där en autistisk Dustin Hoffman visar prov på enorm minneskapacitet vilket vi normalfuntade bilister numera förväntas vara, speciellt idag då hastigheterna kan variera i steg om 10 km/tim.

Fortkörningsböter skulle då enbart bli ett minne att berätta för barnbarnen.

Rolf Granlund
@rigit

Facebook eller inte Facebook, dé é frågan?!

Jag skrev i ett tidigare inlägg om att det är dags att lämna Facebook. Efter det så testade jag hur det är att kommentera artiklar i Aftonbladet. Jag blev lite överraskad! Dels gick det naturligtvis bra men det hedrar Aftonbladet att man kan klicka av funktionaliteten att få sin kommentar synlig i sin Facebook-logg. Vaket och hedersamt, Aftonbladet! Därmed kom en invändning på skam!

Jag har även en ny bekant som jag nyligen fått som kompis på Facebook, men jag har inte hans mejladress eller andra uppgifter om honom. Så jag kom på att jag kunde skicka ett meddelande till honom. Det jag ville honom var att tipsa om en bra artikel här på IDG som har med hans jobb att göra. Funkade som sagt var hur bra som helst. Kompisen kan dessutom se vad det handlar om innan han klickar på länken. Presenterat av Facebook med “minibild”, rubrik och allt.

Så tills vidare ligger jag nog kvar i Facebook tills företagen blir allt för påträngande. Facebook kompletterar just nu mina möjligheter till dialog, förutsatt att man har skakat tass innan.

En detalj med Aftonbladets lösning är jag dock missnöjd med. Om man som jag vill kommentera en artikel mer utförligt, exempelvis med ett blogginlägg så måste man som tidigare registrera sin blogg i Aftonbladets “Bloggportalen”. Nu ska mina bloggar sedan länge redan finnas där även om det var år sedan jag kollade hur mina bloggar via bloggportalen mår. Lösningen i SvD är enklare och mer direkt samt synligare.

Det som jag inte gillar med Facebook-lösningen med identiteten i Aftonbladet är att om man i kommentarrutan (där man skriver sin kommentar) lägger till en länk så blir det ingen klickbar länk! Dåligt! Det måste ni fixa hörni på Aftonbladet. Å andra sidan så behöver man då inte gå omvägen via Bloggportalen. Å andra sidan är registreringen i Bloggportalen till för att man ska bli listad som bloggare med anledning av artikeln.

Rolf Granlund
@rigit