Jag har inget emot att en VD för ett stort företag har en hög lön. Men varför ska denna välbetalda VD överhuvudtaget ha en enda krona när han eller hon slutar sitt jobb? Efter avtackning och fina presenter så ska det vara slut. Så fungerar det för alla andra i dagens samhälle och bör vara ändå mer definitivt med VD:ar med månadslöner över miljonen.
Om några hamnar i ett så kallat “Bidragsberoende” så är det väl den kategorin medborgare. Eller förväntas en VD efter avslutad tjänst träda in i den moderna adeln? Alltså de medborgare som har råd att köpa herrgårdar av den traditionella avgående adeln?
Detta med anledning av Annie Johansson, presumtiv ny partiledare för Centern, där hon i Expressen går ut och menar att arbetslinjen även ska gälla avgående politiker. Hon nämner vad jag skriver ovan som att arbetslinjen ska gälla låginkomsttagare som höginkomsttagare men pekar inte ut gräddfilen som gäller de mest gynnade i samhället vad gäller inkomster.
Dessutom är det företaget själv som får punga ut med både bonusar och pension till f.d. VD. Och är det så att företaget bytt VD rätt ofta så är det stora delar av företagets produktion och möjligheter till investeringar som drabbas negativt.
Varför är det ingen politiker som vågar prata om ovanstående?
Jag bara undrar…
Verksamhetsfilosofen 
Om vi ska se nyktert på saken så har nog väldigt många människor bommat på vad som är den verkliga meningen med den s.k ”arbetslinjen” lanserad av borgerligheten. Meningen är inte, har aldrig varit och kommer heller aldrig att bli att ”människor ska ha ett arbete och klara sig själva”. Meningen med arbetslinjen är att förvandla människor/väljare lill lydig löneboskap som låter sig styras i enlighet med den politiska och ekonomiska maktens minsta nycker och önskningar, Något som självfallet också innebär att arbetslinjen aldrig har gällt, inte gäller och aldrig kommer att gälla denna maktelit eftersom själva poängen med den då skulle upphöra, den poäng som i förlängningen handlar om att fungera som ett verktyg för att distanseras sig från pöbeln för att fortsätta att trygga existensen liksom rollerna av en matelit och en pöbel.
GillaGilla
Matelit? 😉 Jomen, det är skillnad på blodpudding (kallas radhusbiff) och gåslever för de besuttna…
GillaGilla
@ Roffe
Jojo, där ser man vad ett litet bortglömt k kan ställa till med, men jag hyser full förtröstan om du liksom andra som läser ändå hajar innebörden 🙂
GillaGilla
Fallskärmar för VD har kommit till därför att de har noll anställningstrygghet.
Nivåerna går säkert att diskutera men förr var en årslön det vanliga.
En duktig VD har inga problem att hitta nytt jobb efter den välbehövliga återhämtningen och borde klara sig med en årslön.
En politiker däremot med ”fel” åsikter kan vara brännmärkt för resten av livet på arbetsmarknaden.
Politikerpensionen finns därför att partier från hela skalan skall kunna våga föra fram sin åsikt.
Den kom till på den tiden då arbetsgivarna svartlistade kommunister och sossar som varit politiskt aktiva.
Idag ligger väl SD-politikerna i den sitsen.
Personligen skulle jag aldrig anställa en FD politiker oavsett partfärg.
Politikerpensionen är en av de grundbultar som gör att folk vågar bli politiker och är alltså en garant till verklig demokrati.
GillaGilla
Rolf, en VD saknar den anställningstrygghet som är lagstadgad för löntagare, dvs kan omgående sägas upp utan saklig grund eller rätt till kompensation. En VD måste därför förhandla fram nån slags avgångsvederlag som gör det möjligt att ta jobbet.
Sen är det mkt märkligt med styrelser som går med på de villkor som gäller höga befattningshavare i dagens storbolag. Kanske beror detta på människors notoriska tendens att överskatta sin egen betydelse vid framgång och underskatta det egna ansvaret vid motgång..?
GillaGilla