Jag är minst sagt kluven inför Vargstammen i Sverige. Å ena sidan en fascination inför ett socialt och intelligent rovdjur. Jag har exempelvis haft en T-tröja med bild på en Varg en gång i tiden och tycker egentligen att vi ska ha en vargstam.
Å andra sidan finns hos mig en oro beroende på att vår granne i Bjursås fick uppleva ett direkt möte med en ”stor varg” som han uttryckte det. Ola stod i sin carport bakom sin bil när en varg plötsligt kom fram ur skogsbrynet på andra sidan vägen, sneddade framför honom på mindre än tio meters avstånd och fortsatte tvärs över vår tomt! Jag blev ordentligt avis! Det hade även jag velat se. Olas två katter fick därefter brådis att vilja komma in.
Sen är det det här med att vara morfar och farfar…
Jag är mycket tveksam till att låta mina barnbarn vara ute på tomten och leka på egen hand. Kan du förstå det? Dessutom är det ett faktum att björnspillning hittas i skogen på andra sidan vägen rätt nära där vi har vårt fritidshus. Huset ligger inte mitt i Bjurs men heller inte i utkanten.
Så de som raljerar mot vad de kallar ”Vargskräcken” gör problemen lite väl enkla för sig. Jag skulle aldrig kunna leva med att mina små gullungar skulle drabbas av ett rovdjur bara för att politikerna bestämt att vi ska ha en livskraftig rovdjursstam. Frågan är var rovdjuren ska få finnas? Inte vill jag ha dem springande runt husknuten vilket du kanske förstår.
En vanlig uppfattning uppe i Dalarna är att ”nollåttorna” som tycker och anser så in i h-e mycket, kan ta bort stängslen runt varg- och björnhängnet på Skansen så att de får uppleva hur verkligheten med rovdjur in på husknuten vill säga.
Rådjuren gillar även vår tomt vilket man tydligt ser varje morgon i form av färska spår i snön. Att få ögonkontakt med dem genom spjälorna på staketet på altanen är häftigt, men jag skulle inte vilja se en varg eller björn i ögonen. Jag kommer på mig att tänka att altandörren kanske är i vekaste laget.
Apropå…
SvD var på plats i Hofors
Första vargarna skjutna i Värmland
Jägare kritiska mot små vargkvoter