Som vanligt är det producenterna som styr och ställer vad vi konsumenter ska ha. Även så, när det gäller vad jag kallar mobilitet. Alltså mobiltelefoner och kringutrustning. Inte vet jag hur mycket de frågar oss konsumenter, mig har då aldrig någon frågat vad jag vill ha. Inte ens Nokia eller Microsoft.
Så jag får göra som alla andra, nämligen tänka själv samt leta på den så kallade marknaden efter ingenjörernas innovationer. Inte är det lätt inte. Felköpen genom åren är många. Men jag börjar få en idé om vad jag skulle vilja ha i min mobila tillvaro. Häng med.
Blåtandsprylen i örat (om du förstår vad jag menar)
Den ska vara min primära pratmaskin och vara helt talstyrd. Dessutom ska den inte ha en klump bakom örat som den jag har idag och som medför att mitt ena öra pekar utåt.
Dessutom ska den inte vara en blåtandspryl utan själva telefonen! Alltså ingen skärm och inget man ska peta in nummer eller text med. Det är en pratmaskin helt enkelt. Ska det vara så svårt att förstå?
Heller inget SIM-kort utan det kan väl konstruktören programmera eller bränna in själv. Naturligtvis ska den kunna kopplas in mot en dator, pekplatta eller smartphone för jag vill ju kunna uppdatera min kontakter på vanligt sätt. Eller vill jag det? Varför inte snacka in namn och telefonnummer. Så får det bli!
SmartPhonen eller pekplattan.
Då jag har tillgång till följande varianter så kan jag med fog påstå att komplementet till pratmaskinen är en “smartfånspekplatta” om cirka 7 tum. Jag har alltså en pekplatta om dessa 7 tum, en på drygt 10 tum samt min nuvarande Nokia 820 på exakt 4,3 tum.
Varför nu detta ställningstagande?
Alla har ju sina smartphones på runt 4-5 tum och är enligt utsagor helnöjda med dessa. Men inte jag då? Jodå jag är ganska nöjd med min Lumia om det inte vore för det där med batteritiden. Så om denna framtida “smartfånspekplatta” kommer med briljant skärmupplösning så får man ju plats med ett betydligt större batteri bakom 7-tumsskärmen eller hur? Samtidigt som fanskapet är mobilt eftersom just 7-tummare går ner i de flesta innerfickor på de flesta jackor. För att inte tala om nätta handväskor.
Min erfarenhet är dessutom att just 7 tum medför att det går att tillverka en vettig kalender vilket tydligen inte går på 4,3 tum.
Hur är det då med 10 tum frågar då vän av ordning. Jag tycker att 10 tum helt enkelt medför en för klumpig pryl om man ser till det mobila behovet. Alltså det krav som hela det här inlägget handlar om, nämligen mobilitet.
Hur va det då med “klockan” på armen som just har kommit? Alltså den där filialen till Android? Den tror jag inte på i nuläget. För det första så ska en pratmaskin sitta på örat och en klocka på armen. Klockan ska dessutom vara analog med visare eftersom tid är viktigt både framåt och bakåt till skillnad mot exempelvis en hastighetsmätare som ska vara exakt och därmed bör vara digital. Nuvarande lösning är alltså en “smartphone på armen” med ännu mindre skärm än 4,3 tum. Tro mig, det blir en flopp.
Roffe
Verksamhetsfilosofen 