Efter att ha läst på och funderat kring konsekvenserna av Datalagringsdirektivet så har följande fundering kommit att dominera min uppfattning. För att mota vän av ordning så ska jag samtidigt understryka att jag inte har några erfarenheter av polisarbete men väl av IT efter 38 år inom branschen där konsekvensanalys ständigt varit närvarande. Vad händer när vi inför ett nytt system eller en ny databas. Vad blir fördelar och nackdelar och vilka blir nyttoeffekterna? Är det lönsamt på kort och på lång sikt?
Jag tar mig därför friheten att formulera en liknelse som kanske skulle kunna vara en del av en ihop-fantiserad deckare.
Ponera att ett mord skett i ett skogsområde någonstans!
Nog är det väl som så att polisens utredare föredrar ett läge där enbart offret och mördaren befunnit sig i nämnda skogsområde? Omvänt att orienteringstävlingen O-Ringens samtliga deltagare med publik nyligen varit i samma område?
Det jag menar är att med för mycket information så blir även slutsatserna desto fler. Konsekvenserna för mina tankar till den minst sagt snåriga utredning som går under samlingsnamnet Palme-utredningen där mördarens namn troligen finns på ett papper i någon pärm nere i ett stort arkiv. Men utredarna ser inte skogen för alla träd.
Så återigen ser jag ingen som helst nyttoeffekt av direktivets syfte utan bara nya problem som medför ineffektiva utredningar där felaktiga slutsatser har en tendens att öka med allt det innebär av onödiga anhållanden och frihetsberövanden.
Lägg därtill den samlade uppskattning av kostnaderna för datalagringen som idag ligger på runt en miljard som ska ställas mot de så kallade “böterna” på 100 miljoner.
Håller EU fast vid att Datalagringsdirektivet ska gälla så finns det alla anledning att ifrågasätta medlemskapet i EU. EU är en demokratisk sammanslutning och inte en diktatur även om det i det här fallet förefaller så. Hur ska jag annars tolka det faktum att exempelvis Centerpartiet röstade mot sin egen övertygelse, d.v.s. för direktivet och inte emot.
Verksamhetsfilosofen 