Men inte om det gäller din dotter

Jag sträckkläste Jan Guillous senaste bok ”Men inte om det gäller din dotter” igår lördag. Jag kom över ett exemplar av boken på Bokmässan i Göteborg förra helgen. Dessutom fick jag den dedikerad av Jan himself. ”Till Roffe med hälsning från Jan Guillou” står det!
Jag undrar om någon om några år när jag inte finns, drar slutsatsen att jag kände Jan Guillou med anledning av det personliga ”Till Roffe…” he he…


Foto: Rolf Granlund

Det var inte det jag vill säga med det här inlägget utan följande. Hjältarna i boken är ovanligt förslagna i att utnyttja det faktum att all elektronik, telefoner med mera avlyssnas av NSA, FRA, Ryssar och gud vet vad och de använder spionsateliter och Ryska manicker med krypterad trafik. I all denna samling av hemligheter när det gäller att veta vem som säger och skriver till vem om vad så blir ett vanligt frankerat brev till slut den till synes smartaste metoden idag att i klartext berätta en hemlis.

Hm! Varför inte? Under den tidigare hälften av 1900-talet skedde avlyssningen medels kokande kaffepanna med vatten för att ånga upp klistret på brev som spionorganisationen vill tjyvläsa. Den metoden har väl dött ut för länge sen, eller hur?

Om man dessutom ångar upp ett kuvert från Postkodslotteriet och återanvänder ett sådant kuvert med hemligt innehåll så är väl risken för avlyssning än mindre. För vem i hela världen kommer på tanken att sprätta ett brev från Postkodslotteriet i lönndom. Dessutom, vem öppnar över huvudtaget ett sådant brev. Problemet spioner emellan blir väl att i förväg komma överens om vilket av alla reklamkuvert som man ska öppna för att läsa sina i lönndom skickade hemlisar.

Javisst ja! Jo Tack! Boken var enligt min mening bra och läsvärd. Vill du dessutom veta hur det till slut gick för Carl Hamilton så ska du läsa boken.

Dessutom fick vi som lyssnade på Guillou från scenen i Göteborg veta att det visst är en bra idé att mickra Vinpavor till rumstemperatur innan innehållet inmundigas.