Alltså! Uttalandet är inte mitt utan var slutklämmen från en före detta granne som numera är pensionär och tidigare polis. Han avslutade vårt samtal med den kommentaren efter att vi möts uppe vid vårt lokala centrum i Märsta. Vi hade dessförinnan kommit att prata om IT i största allmänhet och kommit att prata om hur svårt det är för den breda allmänheten att nå information via Internet. Myndigheterna velar när det gäller inloggning för att exempelvis få information om det egna fordonet. Själva kunde vi konstatera att vi klarar av det efter en del strul med kortläsare för E-legitimation med mera, men hur är det för det stora flertalet?
Det var då han kom att berätta om sin Far som inte klarar av alla myndigheters nya sätt att hantera inkommande samtal. Tryck 1 för ditten och 2 för datten och 3 för något annat. Hans Far måste alltid ta hjälp av någon av sina barn när han behöver ta kontakt med exempelvis den lokala sjukvården. Han hinner inte uppfatta alternativen och lägger alltid på luren innan det sista alternativet kommer som är ungefär ”Häng kvar så får du tala med en människa”.
Det är det här sista som medför att han ironiskt gör sig till tolk för sin gamle far och säger.
– Jag har levt ett långt liv, men nu klarar jag inte av det längre.
Det ska även tilläggas att den före detta polismannens far är fullt frisk för övrigt och klarar allt annat vardagsliv på egen hand, men IT-utvecklingen och nödvändigheten att ringa och få svar är för svårt.
Verksamhetsfilosofen 