Curtis Mayfield? Nej, honom träffade jag aldrig men Henry, eller ”Master Henry Gibson” som var hans artistnamn, träffade jag många gånger. Jag har till och med spelat med honom i mitt vardagsrum i samband med en sammankomst efter dopet av ett av våra barn. Prästen var med och gjorde stora ögon. Bowe och jag drog som vanligt igång våra röster till gitarr och någon hämtade min bongo som denne någon satte i händerna på honom. Så var vi i gång.
Hur nära vän var han då under de 16 år som vi umgicks ofta bara vi två med en öl i näven på någon bar på söder? Av alla våra vänner så var det bara Henry och Anne som kom och hälsade på oss på Löwet när Martin föddes för 23 år sedan. Mitt x har ett foto på Henry när han håller Martin i sina armar.
Sista gången vi sågs var under tiden för Hannes och min skilsmässa där han ägnade mig en timme efter en konsert i Stockholm. Vi stod i hans portuppgång på söder mitt i natten och pratade. För övrigt var det han som pratade mest om hur det var att vara människa, svårigheter i livet, manlighet, hans tro på Gud, om att gå vidare i livet o.s.v.
Konserten i Hague var en av de sista där Henry turnerade med Curtis sen träffade han Anne på Hard Rock Café i Stockholm vilket resulterade i att han hoppade av och blev frilansare. Han fick nämligen inte ta med sig Anne på turnen. Curtis sa helt enkelt Nej. Du ser honom bredvid Curtis på scenen där solot mitt in i låten är en av de bästa inspelningarna som finns på honom. Den sekvensen visar honom hur han var på scen. Studiemusiker på runt 1200 album. Patrik (fritänkarn) har säkert en och annan vinyl där han finns med. Det är svårt att undvika om man samlar på just vinyl.
Att jag skriver om Henry är fritänkans fel med anledning av hans inlägg om Vinyler man saknar. Det blev på så sätt en påminnelse inom musikens värld om annat man saknar som exempelvis en avliden god vän.
Verksamhetsfilosofen 