Vi lever i masspsykosens tid där många slutar tänka

Det gör mig bedrövad att många slutat tänka själva och bara följer med i masshysteriska vågor av hat och oresonlighet. Stanna upp och tänk själv ett tag. Tanken slår mig då föräldrar börjar ta avstånd från sina barn på grund av att barnet tänker själv eller dras med i någon av vågorna som böljar just nu.

Oavsett var mina sju barn skulle säga, sympatisera med eller göra, så skulle jag aldrig bryta kontakten eller döma. Inte ens rannsaka mig själv om jag gjort något fel på vägen. Så älskar jag mina barn att jag aldrig skulle svikta i min kärlek till dem vad dom än gör, tänker eller säger. Hur skulle jag annars göra? Alternativen är mig helt främmande. Så Lisa Wåhlin i Avesta, om du läser det här, tänk utanför de gängse ramarna som byggs just nu och ta emot din son och låt honom vara den han är med allt vad det innebär. Han är trots allt din son. Det är via familjebanden vi bygger broar gentemot omvärlden och det är inte farligt att diskutera även om vi inte kan vara eniga i våra åsikter.

Jag tänker på bilden från riksdagen under valet till talman. En kort filmsekvens där den kraftigt byggde sverigedemokraten med rakat huvud och kvinnan med utländsk bakgrund från ett annat parti tog varandra i hand och hälsade och utbytte några ord i sin korta inledande relation. Jag har dessutom för mig att hon är muslim. De kommer att tillbringa fyra år sida vid sida i en politisk vardag som idag ser oresonlig ut. Men jag tror på framtiden och människors förmåga att se varandra som vi är med fel och brister. Politik är en sak i sig och får aldrig bli personlig. Det har historien lärt mig.

Kanske kan du söka tröst i Björn Afzelius vackra låt, På egna vingar framförd av Mikael Wiehe.