Egentligen har jag inte tid att blogga i den omfattningen som jag gör just nu. Men bloggandet blir en form av terapi eftersom jag är på väg att debutera som författare. Jag borde sälja mig som konsult, jag borde skriva i bok nummer två, jag borde ringa de där telefonsamtalen, jag borde sortera mina papper men det är helt enkelt för spännande just nu.
När jag väl får min första fysiska bok i handen med mitt namn i tryck, så kommer öronen till användning igen, d.v.s. som stoppklossar för det lyckliga leende som då infinner sig. Heder åt mina öron när den dagen kommer! Risken är annars att jag kommer att flina runt hela huvudet.
Verksamhetsfilosofen 