Att läsa en bok efter att ha sett filmen som filmen är baserad på var inledningsvis bara av nyfikenhet på skillnaderna mellan dessa två berättelser som egentligen är samma berättelse.
Men intrycket har redan ändrats till fascinationen för hur bra böckerna är, samt att de som skapade filmerna även var vansinnigt bra på att med filmen som teknik göra berättelserna så otroligt bra.
Trots att jag hela tiden vet vad som kommer att hända så är jag samtidigt imponerad av alla prestationer från varje enskild skådespelare. Och då menar jag inte enbart Noomi Rapace och Michael Nyqvist som Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist.
Jag gillar även böckernas detaljrikedom och utsvävningar åt alla håll och kanter som gör själva berättelsen rik på ”bilder” medan jag läser.
Böckerna ligger även rätt i min tid inom IT där jag känner igen mycket som Stieg Larsson beskriver. På så vis är hans böcker även en modern historiebeskrivning om var IT-utvecklingen befann sig runt milleniumskiftet.
Men det är den stora skillnaden mellan filmerna och böckerna som är mycket påtaglig när jag nu läst 63% av sista boken. Det är som en helt annan berättelse. Filmerna är helt egna berättelser och böckerna något helt annat. Det som är gemensamt är den röda tråden som leder till upplösningen. Men vad som händer däremellan är skillnader som är enorma.
Ett exempel i boken är att Erika Berger slutat på Millennium och blivit chefredaktör på en morgontidning som verkar ha Svenska Dagbladet som förebild där hon i filmen är kvar i Millennium.
En annan detalj är att Mikael Blomkvist i boken har sex med olika kvinnor i olika sammanhang vilket han inte har i filmen.
