Vilken skillnad redan i inledningen av boken jämfört med filmen!
Hela bakgrunden till varför Mikael Blomkvist kom Wennerström på spåren finns inte med i filmen. Eller passerade bakgrunden så snabbt att jag missade den?
Jag måste kanske starta om första filmen för att kolla den detaljen igen, eftersom den verkar så viktig.
En detalj som är tydlig, är att antalet beskrivna personer krympts ordentligt i filmerna. Svårt att veta varför men det är väl troligt att filmmakarna inte ansåg att ett antal personer inte tillförde berättelsen något.
Även platser har tagits bort, som Mikaels fritidshus i Sandhamn och fiket vid Hedebybron. Hon som servade Mikael med fika finns således inte med i filmen. I boken rör han sig fram och tillbaka mellan huset han för tillfället bor i och byn, för att handla eller att sitta på fiket och läsa in sig på familjen Vanger.
Alla grannar till Mikael under vistelsen på ön har krympts ordentligt.
Men varken filmen eller boken är sämre på något vis. Man får acceptera att filmen tar runt två timmar medan det tar betydligt längre tid att läsa, eller till och med lyssna, på ”samma” historia. Jag njuter eller njöt av båda eftersom hela ”storyn” är så bra.
Jag vill poängtera att Mikael och Lisbeth inte ännu sammanförts i boken utan är berättelser som varvas och liksom filmen berättas om vart annat.
Stieg Larsson beskriver IT-tekniken tydligt och man ser i filmerna de små knapptelefonernas tidevarv då de som talade i telefon såg ut som att de stod och petade sig i ena örat. Alltså SonyEricsson och Nokias glansperiod innan iPhone kom.
Dessutom! Vem minns inte iBook och ADSL från förr? IT-säkerheten hade ännu inte täppts till, till skillnad mot idag så att hacka datorer var betydligt enklare förr i tiden. Så de detaljerna kan jag skriva under på att de stämmer.
Jag bevistade exempelvis ett seminarium under samma tidsperiod, där Markus Murray från Truesec hackade sig in på ett företag medan representanter för företaget fanns på åskådarplats liksom jag. Alltså ”Lajv” inför en stor publik!
