Jag körde taxi i Stockholm under två år innan jag flyttade hem till Dalarna där drivmedlet/bränslet var gas. Vad det var för gas tog jag aldrig reda på men det troliga var att det var fossilgas eller biogas men inte vätgas. Det var i alla fall AGA som levererade gasen till gasmacken som av en händelse var placerad på säkert avstånd från flygplatsens verksamhetsområde.
Jag reflekterade inte speciellt mycket då på varför taxibranchen i Stockholm tvingades skaffa bilar som tankades och kördes på gas för att få tillåtelse att hämta kunder på Arlanda. Dieseltaxi fick enbart lämna kunder men fick sedan åka därifrån utan kunder så det blev som så att gamla dieseltaxis var få på Arlanda när jag jobbade där. Det hela handlade om att taxi blev tvungna att följa dessa direktiv som flygplatsen satte upp, för att flygplatsen i sin tur skulle nå sina klimatmål som myndigheterna ställt som krav på flygplatsens verksamhet.
Bilarna jag körde var dels VW Passat, VW Caravelle och Mercedes S 200.
Bilarna hade specialanpassats för gas i kombination med bensin och jag minns speciellt gastanken under Passaten eftersom jag råkade backa på en låg stolpe av stål i hög fart bakåt samt missade som tur var tanken med några centimeter. Jag vet än idag inte vad som kunde ha hänt om stolpen träffat tanken. Kanske en luftfärd över Stockholms Ström eller något annat intressant.
Gastanken i Mercedesen var placerad bakom ryggstödet i baksätet, alltså bakom ryggen på kunderna så att bagageutrymmet därför var något mindre än normalt. Men varför det va så, berättade vi inte för våra kunder…
Jag nämner det eftersom det då inte förekom någon som helst debatt om att fordonsgas skulle var farlig på något sätt till skillnad mot skräckpropagandan kring vätgas i bilar av idag.
2009 kunde man se hur James May i TV-programmet Top Gear tankade en Honda Clarity med vätgas där jag kände igen både handtaget och handgreppen från min tid inom Taxi. Det programmet blev starten på mitt intresse för vätgas speciellt för motorfordon. När sedan en privatperson nyligen visade upp en röd Roadster från 60-talet på Classic Carweek i Rättvik som dessutom drog en röd husvagn och som kunde köra på fyra olika bränslen där vätgas var en av dem, då föll allt på plats. Han berättade dessutom att han producerade sin egen vätgas hemma på gården via solceller. Det tog lite tid men han tyckte det var roligt att det fungerade.
Varför i helvete har inte bilindustrin förstått att man kan köra bensinmotorer på vätgas via direktinsprutning? Jag har även läst att det ska fungera även med dieselmotorer.
Man kan ju även fundera på varför i stort sett hela den internationella bilindustrin omgående hoppade på en excentrisk miljardärs idé om att bilar ska ha laddningsbara batterier som ”bränsle”. En idé som åter innebär att vi ska ner i underjorden för att leta reda på vad som behövs för att det ska låta sig göras. Alltså leta reda på speciella metaller för att få batteriet laddningsbart.
Man tar sig för pannan och konstaterar att mänskligheten åter verkar göra ett nytt misstag. Vad jag menar är att råvaran finns ju redan ovan jord i mängder, alltså i form av vatten. En råvara som dessutom ofta bara rinner förbi och där man kan placera kraftverk som behövs för att dela på H2O i H2 och O och som dessutom både kan lagras och distribueras.
Jag blir för det mesta så trött på det hela numera eftersom mänskligheten är som envisa hästar med skygglappar och som travar på åt det håll som tömmarna drar. Att det sitter en kusk som hela tiden vill tjäna snabba pengar är hästen helt ovetande om eller ointresserad av.
Verksamhetsfilosofen 