En gång tog jag ut en gruvlig hämnd på Halloween

Jag blev tvingad av min dåvarande hustru att arrangera våra barns “Hallåvinkalas” eftersom hon tyckte att jag var så påhittig. Det gjorde jag med besked! Tyvärr blev det tvärt om mot vad jag hade tänkt, ungjävlarna ville att jag alltid skulle ordna Hallåvin… Själv var jag utstyrd som Lurch i familjen Adams.

I hemlighet hade jag införskaffat en sådan där nymodighet så att man trådlöst kunde släcka och tända lyset när jag så behagade. Kontrolldosan hade jag i byxfickan och kunde släcka och tända utan att vara närvarande i vardagsrummet där de små utklädda monstren satt och flinade åt varandra och drack blodröd saft och tårta med de mest bisarra färgerna. Till och med hustrun undrade vad det var som pågick. Skräckslagna skrik varje gång!

Fiskdammen som jag fixat resulterade i min frus BH, mina kalsonger och andra bisarra föremål vilket av någon anledning ansågs dråpligt av de vuxna som var närvarande bland annat några föräldrar eftersom deras jävla unge va rädd från början. Misslyckat med andra ord för att vara Hallåvin.

När det var dags för den traditionella utdelningen av godispåsar hade jag mörklagt ett sovrum, riggat upp vårt elpiano som hade en självspelande trudelutt a la kyrkorgel som ljudeffekt. Den drog jag på för varje unge som skulle in och hämta godispåsen. Dörren skulle enligt min order till hustrun omedelbart stängas så att rummet blev helmörkt… för en kort stund. Orgeln på full volym a la Familjen Adams, om du kom ihåg den gamla TV-serien. Sedan tände jag ficklampan under hakan med ett hiskeligt förvridet ansiktsuttryck. Det var i stort sett allt. Jag gladde mig för varenda unge som vände och sprang ut! Lyckad stund av obeskrivlig skräckupplevelse!

Som sagt var, efteråt bad ungarna mig att ordna fler Hallåvinfester, vilket jag naturligtvis vägrade!

Jag hatar “Hallåvin”

Vill inte ens stava skiten rätt. Varför nu detta påhopp undrar du säkert… så det är väl bäst att jag avger min programförklaring en gång för alla.

1. Barnen lär sig tigga, vad det nu ska vara bra för?

2. Barnen lär sig att våga göra elaka saker medan de är maskerade

3. Barnen lär sig grunderna i det kriminella ämnet utpressning.

När det ringer på dörren den dan så vägrar jag öppna och då jävlas de ändå, fast de borde fatta att jag inte deltar i deras jävla “nyreligion” importerad från USA. Just den dan funderar jag ofta på om det inte borde vara rimligt att utdöma nåd i förväg eftersom jag sitter hemma och funderar på att göra mig skyldig till barnmisshandel. Godiset äter jag för övrigt upp själv och tänker på de små jävlarna där ute i duggregnet och flinar sådär som han gör i filmen “Shining”.

Nästa år ska jag ha en spann med iskallt vatten i beredskap innanför dörren. Då ska dom små jävlarna få se på bus.

Google eller Bing?

I och med att jag nyligen skapade min bok-blogg http://rigit.nu så har jag medvetet valt att inte ställa in bloggen så att kravlarna ska hitta bloggen med min aktiva hjälp. Anledningen är och var att testa hur bra eller dåligt Google och Bing klarar sig i den interna konkurrensen som råder mellan dessa sökmotorer.

Segrare: Google

Google har hittat min bok-blogg men inte Bing trots att jag har en hel del information om både Excel 2010 och Project 2010. Bing har ingenting för närvarande till skillnad mot Google som hittar mig rätt omgående. Det som dessutom är kul är att jag hamnar relativt högt upp i sökresultaten. Skärpning Microsoft!

Dessutom är bok-bloggen ett resultat av att en anmodad konvertering från Windows Live till WordPress där jag förväntade mig ett bättre resultat av Bing, men icke sa Nicke!

Om en hammare och för mycket krut

Min svägerska har släktforskning som hobby. Hon hittade för inte så länge sedan en läkarjournal angående en anfader anno något år under 1800-talet. Anfadern hade dumt nog experimenterat med en hel del krut och en hammare, vad nu det skulle vara bra för… Denne anfader städslad i den dåvarande svenska armen drämde till krutet med en mindre hammare å det small till utav bara fan (ursäkta språket).

Ena ögat gick som sagt var åt helvete och överdelen av hammaren gick inte att finna trots idogt letande av hustru och barn. Några år senare sökte denne numera enögde beväring doktorn för besvär med sitt friska öga. Denne doktor blev av någon anledning intresserad av det bortskjutna ögat. Efter undersökning och rotande med diverse tänger, varav en modell större enbart dög, drog doktorn ut den saknade delen av hammaren som under flera år gömt sig i det bortskjutna ögat. Efter denna utdragning syddes ögat ånyo igen och beväringen fick även sitt andra öga behandlat med den äran. Läkarjournalen har även en tecknad bild i naturlig storlek som bilaga av föremålet.

Ovanstående sanningsenligt berättat utifrån läst sjukjournal för någon dag sedan!

Vill man som denne anfader hamna i den svenska historien i form av en idag publicerad läkarjournal som för övrigt svägerskan fann på nätet, så ska det vara ordentliga krämpor och inget typ skoskav eller nageltrång. Detta som ett tips i all välmening i dessa dagar då varenda kotte vill bli känd och hamna i historieböckerna. Dräm till med en hammare så kanske du är historisk om ca 200 år.

Första intrycket av Windows Live Mail (Klienten) och Windows Live Writer

Programmen i Windows Live är nu med i familjen Office på något sätt. Jag har till och med en aning svårt att direkt se om jag är i min Outlook 2010 session eller i Hotmail i klientversionen av Windows Live Mail 2011. Jag har tidigare nämnt Windows Live Writer 2011 som ett mycket bra bloggverktyg och även där ser man likheterna med Office 2010. Det har med andra ord blivit ordning på torpet.

Dessutom kan du sedan en tid tillbaka skapa en svensk Hotmail-adress som sluta på Hotmail.se.

Vad jag däremot inte gillar eller förstår med Windows Live Writer är att programmet norpat “Alt Gr” plus tangenterna 2 till och med 5 på tangentbordet. Det går alltså inte att skriva “Snabel A”, “Pund”, “Dollar” eller “Euro” med de vanliga tangenttryckningarna. Någon måste ha tänkt helt fel eftersom dessa tangenttryckningar resulterar i olika storlekar av styckets text. Hur korkat som helst och måste var fel. Jag upptäcker problemet medan jag skriver det här inlägget i samband med att jag skulle skriva en fiktiv Hotmail-adress. Så slutsatsen är att man via Windows Live Writer inte kan blogga om valutor. I alla fall tills vidare.

Jag testar att ge inlägget typsnittet Garamond storlek 12 samt rak höger och vänstermarginal så får vi se hur det blir i publicerat skick.

Microsoft abdikerar funktionalitet men förbättrar samtidigt Windows Live 2011

Jag laddade just ner Windows Live paketet som har fått versionsåret 2011 och kan konstatera att Microsoft fallit till föga när det gäller Live Messenger. Facebook är numera den centrala delen i Messenger medan den “gamla” chatten som brukar kallas MSN, men som egentligen heter Live Messenger, ligger anonymt uppe till höger.

imageLive Writer har fått menyfliksområdet i likhet med Office 2010 vilket är bra och fungerar bra med mina bloggar i WordPress.

Paketet, som dessutom är gratis, innehåller programmen Windows Live Messenger, Mail (klienten), Writer (bloggverktyg), Movie Maker samt Photo Gallery.

Mina ungdomar säger att de sällan är inne på “MSN” numera, utan det är Facebook som gäller, vilket även jag har konstaterat för egen del. Ett annat område som börjar förändras är att även mejl stryker på foten. Även här är det Facebook som tar andelar i användandet. Istället för att skicka mejl så är det oftare “Meddelande” i Facebook som används som är en kombination av mejl och chatt som fungerar utmärkt som ett “nytt” sätt att kommunicera.

Hotmail har förbättrats och ska numera vara säkrare än tidigare. en detalj som verkar bra är att jag fick ange att just min dator är säker när det gäller mitt Hotmail-konto om det skulle visa sig att min Hotmail kapats. då kan jag från min registrerade PC tydligen ta tillbaka mitt konto från tjuven.

Vill även du uppdatera eller börja använda nyheterna så finns nedladdningen här: http://explore.live.com/

Hur skriver man en recension?

Jag har faktiskt ingen aning, ärligt! Däremot tror jag att det är viktigt att skriva den rätt omgående efter att man testat en produkt eller läst en bok. Man glömmer så lätt och intrycket man fått tycker jag är viktigast att få fram. Fördelen med bloggformatet är att du senare kan fylla på med mer intryck om du så vill och anser dig behöva.

Att jag börjat skriva bokrecensioner beror helt enkelt på en kombination av två djupa intressen. Jag läser mycket böcker och lyssnar dessutom på en hel del ljudböcker. Det andra intresset är ren och klar skrivklåda 🙂

Något som jag är noga med, är att inte läsa vad andra recensenter skrivit eller annan information om boken ifråga. Jag vill vara så opåverkbar som överhuvudtaget är möjligt för att på så sätt ge min uppfattning ograverad. Jag undrar om andra recensenter har samma frihet? Nyligen fick jag in en artikel i TechWorld vilket var lärorikt eftersom jag måste passera en erfaren redaktör. Lärorikt men jobbigt. Jag föredrar blogginlägg eftersom de skrivs av skribenten utan professionell påverkan från en redaktör som pekar på ett och annat ramverk.

Kanske jag med det här inlägget kan inspirera er andra att skriva egna recensioner? Kanske då inte just böcker men gärna olika IT-verktyg typ ordbehandlare, operativsystem, mobiltelefoner o.s.v. Kanske kan vi på bloggen konkurrera med tidningarnas tester rent utav. Prova! Jag klickar gärna på ett och annat inlägg i form av en recension/test.

Ett råd bara i all välmening. Håll inlägget rätt kort och länka till din ”andra blogg” där du kan vara mer utförlig. Skapa intresset hos mig i inlägget så att jag vill veta mer! Jag försöker själv följa den principen och hoppas att du uppskattar den omtanken om din tid på blogg.idg.se.

Å du! Studsa din text via en ordbehandlare som har stavningskontroll påslagen så att jag slipper se stavfel, jag är lite känslig för sådana nämligen.

Vad är Metadata i samband med filer?

Den korta definitionen är i det här fallet är ”Data om filer” eller egenskaper om du så vill. När det gäller Patriks behov av långa filnamn i Windows så kan jag tänka mig följande egenskaper för ett musikstycke som då blir filtrerbara och sorterbara företeelser i ett filsystem som är bra mycket bättre än att använda sökfunktionen i Windows.

Stycke, Kompositör, Dirigent, Plats (för framförandet), Årtal (för kompositionen) o.s.v.

Dessutom sådana där begrepp som jag inte kan ge något metadata för på grund av bristande kunskap i ämnet. Vad jag menar är dur, moll, opus och krokus? ;-). För själva namnet på musikstycket bör drygt 200 tecken räcka. Minns inte vad begränsningen är men det kommenterar säkert Patrik så det blir rätt.

Jag anar nämligen att behovet av långa filnamn beror på att man lägger in egenskaper i filnamnet som alltså är en mindre bra lösning jämfört med Metadata och även Taggar.

Om jag då återvänder till Windows så har det några versioner tillbaka varit möjligt, och är fortfarande, att högerklicka på rubrikraden för filsystemets rubrikrad så att man kan lägga till fler egenskaper eller kolumner från en färdig meny av dokumentegenskaper som då blir sorterbara. Så om någon vill hacka på Microsoft (läs; påverka) angående filsystemet i Windows så är metadata och versionshantering a la SharePoint ett mer användbart behov som jag ser det än längre filnamn.