Citat: “Beakta ordformen Företag. I vanlig text kan den kännas ålderdomlig eller främmande.” I alla fall enligt Word 2007! Stort jubel och garv utan motstycke! Nog hade jag en aning om att Företagare är ett mossigt och utdöende släkte i likhet med rökare, men att få det publicerat på den egna skärmen i samband med att jag påbörjade skrivandet av ett inlägg i Cloud Sweden på Linkedin var en överraskning.
Kanske är det hög tid att lägga ner verksamheten i företaget RIGIT he he…
Höger musknapp är en oanad resurs. Testa den ofta och hitta nya möjligheter. Det vanligaste sättet att starta ett program i Windows är via Start-knappen, vilket alla Windows-användare känner till, men vad få känner till är möjligheterna via höger musknapp.
Nu är det som så att jag inte längre kan testa om följande fungerade i Vista eller XP eftersom jag inte längre har tillgång till de versionerna, så det får du gärna lägga till som en kommentar om det fungerar eller inte.
Gör såhär i Windows 7:
I fortsättningen finns nu ditt favoritprogram i Aktivitetsfältet vilket betyder att du slipper leta dig ner via Start – Alla Program – “Programmets Mapp” – Programmet för att starta det. Ok, visserligen hamnar program som används ofta direkt under Start men ändå!
I fortsättningen högerklickar du direkt via programikonen i aktivitetsfältet för att se och öppna de 10 senast editerade filerna.
“The Ribbon”, Menyfliksområdet eller “Menybaren” som jag föredrar att kalla den, är ett lyft för MS Project. MS Project känns enklare fast det mesta egentligen är sig likt. Det som skiljer tidigare versioner med MS Project 2010 är att det är enklare att hitta alla funktioner just tack vare Menybaren.
Projektplanering och uppföljning är som problem och hantering komplext i sig. Inte konstigt att MS Project känns svårtillgänglig eftersom verktyget rör sig i ett flerdimensionellt problemområde.
Visst går det att skapa ett verktyg som förenklar både planering och uppföljning vilket tidigare verktyg som Project Manager Workbench förkortat PMW en gång visade i slutet av 80-talet början av 90-talet. Ett för dåtiden avancerat verktyg där man som användare jobbade i fyra delar av bildskärmen. Aktivitetslistan, Gantt-schemat eller kalenderdelen, Listan av Resurserna/projektmedlemmarna samt deras planerade arbete i den fjärde nedre högra delen. Det går att se projektet i MS Project på motsvarande sätt om man så vill. Styrkan med MS Project är mångfalden av varianter att studera komplexa planer från olika vinklar och vrår.
Mirosoft har lyckats med att både utöka möjligheterna samt förenklat hanteringen så att man som användare lättare hittar vad man vill se och göra. 2010 visade mig några nya trix som jag även kunde göra i Project 2007, men som i den “gamla versionen” var svårare att hitta.
Kopplingen till SharePoint Foundation 2010 (Team Sites) är klar, vilket betyder att du som PL kan jobba i Project och projektmedlemmarna i SharePoint för sin rapportering av tid. Den finessen kan man bara fixa med hjälp av tredjepartprogramvara i 2007 års versioner av Project och SharePoint (WSS).
Det finns mycket mer att berätta, men slutsatsen är att “The Ribbon” medför att MS Project känns enklare att hantera trots att det finns än mer funktionalitet att virra bort sig i om man så vill.
Många pratar och skriver om det fantastiska utbudet av Appar i dagens våg av mobiltelefoner. Tro mig, jag anstränger mig för att bli imponerad och lyrisk precis som ni andra men… För mig är det inget nytt!
Jag börjar tro eller inse att alla som idag bländas av iPhone och alla Appar är alla de som missade motsvarande Hype med handdatorerna. Det var samma tongångar då som nu.
Först var det Palm, eller Palm Pilot om du så vill, och sedan Microsofts Pocket PC.
Dessa utmärkta hjälpmedel, eller filialer till sin PC dog så snart mobiltelefonerna började kunna vad dessa handdatorer redan då kunde. Appar eller program som de då kallades fanns att köpa på nätet i mängd precis som era Appar idag!
Både Palm och Pocker PC jobbade på liknade sätt med den skillnaden att man styrde programmen med en “Penna”. Hur man skrev varierade. Dels var det med pennan på skärmen i bokstavsliknande mönster eller så skaffade man hopvikbara tangentbord som kommunicerade via IR eller Blåtand.
För att göra denna långa historieskrivning kort så vill jag till slut summera vad det hela troligtvis kommer att mynna i.
När “hypen” lagt sig så har var och en kommit underfund med att de är rätt få Appar som används dagligen. Man har slutat kolla vad bevakningskameror visar eftersom det är rätt tråkigt och spelen har ersatts med något annat via andra apparater.
Kvar är basprogrammen eller “Bas-apparna”.
E-post, kalendern, kontakter, uppgifter, tidrapportering (För oss som jobbar i projekt), milersättningsprogram eftersom det handlar om att få tillbaka pengar, kameran musikspelaren samt SMS/MMS, Chatten samt de bästa sociala programmen som vunnit slaget på marknaden.
Vidare kanske en app som håller reda på koder, pin-koder, userid och password, kanske en så kallad Outliner när du upptäcker nyttan med en sådan samt de vanligaste Office-programmen.
Ooops! Jag glömde Browsern, den kommer fortsatt att vara en viktig Bas-app.
Mer är det inte i slutändan, kanske någon till eller två, vad vet jag?
Redan min gamla Palm Tungsten E2 har dessa basappar. Tyvärr funkar inte dagens blåtand i min mobil mot denna gamla relik så att synka på stan går inte längre. Den stora skillnaden är att det idag och imorgon går snabbare i apparaten samt att upplösningen och uppkopplingen blivit än bättre.
Det kanske till och med bara finns en telefon med en browser i framtiden eftersom Molnet är i antågande vid horisonten. Då ligger allt på nätet och hypen är över.
LG var först och nu har även Samsung visat upp en Windows Phone 7 på Mix10-konferensen i Las Vegas. Det är i praktiken en Omnia HD med utbytta knappar som är det fina i kråksången.
IPhone har en knapp och Windows Phone 7 kräver 3 knappar enligt specifikationerna.
En snabb koll på SonyEricssons senaste telefoner visar att även de har tre knappar under skärmen så nu väntar jag bara på att SonyEricssons byter ut sina 3 knappar och kommer med ett antal Windows Phone 7 telefoner.
Vad jag menar är att företagsmarknaden väntar på telefoner som är kompletta verktyg i verksamheten och inte leksaker med spel och styrning av bevakningskameror på torg och tågstationer runt om i världen.
Den så omåttligt populära iPhone har en brist som gör att jag inte tänker skaffa den. Vidare så har många av SonyEricssons så kallade SmartPhones samma brist. Hur det är med Nokia har jag inte kunnat följa upp eller testa.
Det var min underbara dotter som kom förbi och visade upp sin nya iPhone som gav mig chansen att undersöka hur det var med den så kallade “Exchange Active Sync” som står som en av egenskaperna för många andra mobiltelefoner som kallar sig för SmartPhones.
En snabb kontroll stärkte min misstanke. Senare dubbelkollade jag med Jonas, min alter ego, för att även få hans expertutlåtande om denna så viktiga detalj för just iPhone.
Jag har haft SonyEricssons M600i så jag har levt med denna irriterande brist. Dataviz Active Sync heter synkroniseringsprogrammet i M600i och jag tror mig veta att fler fabrikat stoppat in detta bristfälliga program i sina mobiler och sedan marknadsfört mobilerna som SmartPhones som kan synkronisera med Exchange.
Falsk marknadsförering!
iPhone och de mobiler som har Dataviz Active sync synkroniserar inte “Uppgifter” eller “Tasks”!
De klarar E-post, Kalender och Kontakter men inte mer. Jag anser att det då inte handlar om SmartPhones utan om mobiler med vissa möjligheter att synkronisera med Exchange.
Tyvärr vet jag inte hur det är mot Domino och Lotus Notes som är det andra stora PIM-verktyget på företagsmarknaden. Men misstanken om att det är samma problem där är stark. Dessutom brukar det inte stå att mobilen är förberedd för Domino, vilket det borde göra.
Vad är det nu för problem och varför är detaljen med Tasks så viktig?
Du behöver inte kommentera att man kan komplettera sin iPhone genom att exempelvis köpa appen “TaskTask” som komplement, det vet jag redan. Vad jag vänder mig mot är att specifikationerna ljuger för mig som SmartPhone-konsument. Jag får upptäcka i efterhand att specifikationen var lögn och antingen lämna tillbaka luren eller leva med bristerna på ett eller annat sätt.
Hej ROFFE välkommen till IDG-bloggen. Vill bara meddela att jag inte är du och tvärt om he he… Min blogg har dessutom adressen http://blogg.idg.se/roffe sedan lång tid tillbaka. Nya Roffe har adressen http://blogg.idg.se/prylo
Det tar lite längre tid än jag hade tänkt mig. Anledningen är att boken ska fungera både för Outlook 2007 och nya Outlook 2010. Det som tar tid är att beskriva mina metoder i hur jag använder Outlook i de båda versionerna. Det är egentligen inte svårt men är lite knöligt att få till beskrivningsmässigt i kombination med illustrationerna. Att det tar tid för mig betyder att det bör bli enkelt för dig eftersom jag har ambitionen att förenkla.
Det är dessutom rätt kul att jämföra två programversioner på det här sättet. Mycket går igen i Outlook 2010 vilket betyder att man gör på samma sätt som tidigare. Vissa inställningar kommer man till via nya vägar eftersom Outlook 2010 infört “Menybaren” fullt ut. I Outlook 2007 kom “Menybaren” först i ett senare skede då man exempelvis skulle skriva ett nytt mejl. Anledning till det var att man i Outlook använder Word 2007 som Mejleditor. I Word 2007 är ju “Menybaren” fullt införd.
En annan skillnad är att Office-knappen försvunnit och ersatts med en flik som heter “File”. Man kan fråga sig varför eftersom jag tyckte att Office-knappen fungerat rätt bra. Det är dessutom en aning konstigt att den första fliken, som heter “Home” är flik nummer två i Menybaren efter “File”.
Som du ser så vill jag gärna säga “Menybaren” istället för det långa “Menfliksområdet”. I den Engelska versionen heter det föresten “Ribbon”.
Vad ska man egentligen översätta Ribbon med? Band låter väl inte bra? Menyband eller Menyfliksband? Det långa “Menyfliksområdet” som Microsoft valt känns en aning långt. Vad tycker du om “Menybaren”? En bar med menyer?
Då jag testar Office 2010 Beta intensivt på grund av att mina två kommande böcker ska fungera i Office 2010 och även i Office 2007 så halkar jag in på en mängd intressanta detaljer som reser en del frågeställningar och funderingar kring lagring utanför sin PC eller lokala nätverk.
Det stora problemet är att börja lita på Molnet som lagringsplats.
Vad jag menar är att en hårddisk, ett USB-minne eller en extra extern hårddisk har man fysisk tillgång till vilket känns bra om och när något gå snett. Filerna finns där fast det kan vara svårt att få tillbaka dem.
Erik (en kompis) kunde återställa min kraschade hårddisk för något år sedan även om det var fix och trix på hög nivå.
I molnet finns inte den möjligheten. Går det snett så är allt borta…? Eller…?
Jag kan bara gå till mig själv för att se problemet. Jag har 2 st Skydrives om 25 Gb vardera eftersom jag har två stycken Windows Live identiteter. Jag anmälde mig tidigt till Office Live Workspace Beta en SharePoint-liknande tjänst där jag kan lagra 1000-tals dokument. Dessutom blir kopplingen till Office bara bättre och bättre (enklare).
Men har jag lagt ut mina filer?… svaret är Nej. Inte än!
Skydrive är fortfarande ett sätt att skicka filer istället för bilagor i Epost och Office Live Workspace är som sagt var ännu “bara” en beta, så den litar jag inte helt på ännu… Vad jag menar är att jag använder de nya lagringsplatserna för kopior av mina original!
Skydrive verkar tillförlitlig vad jag kan se. Jag har ännu aldrig tappat någon fil i mina Skydrives men ändå tar jag inte steget fullt ut.
Här tror jag att det största problemet med molnet ligger. När kommer känslan av att kunna lita på tjänsterna i jämförelse med vad man har idag då originalen placeras utom fysiskt synhåll? Lägg märke till att exemplen som jag beskriver ligger på min egen personliga nivå! Hur blir det med hela företag och deras lagring av verksamhetskritisk information utom fysiskt synhåll.
Vidare… kommer satta behörigheter alltid att fungera eller kommer andra okända i framtiden att kunna läsa eller ännu värre, ändra i mina filer?
Molnförespråkarna och Molnleverantörerna har en ordentlig förtroendeprocess framför sig som en så kallad uppförsbacke. För att inte tala om de demokratiskt valda representanterna i Piratpartiet? Hur ser de på informationen i molnet?
Apple har sin iPAD och Microsoft verkar komma med Courier! Som konsument och “prylbög” ser det ut att bli rätt kul framöver. Courier är inte bara en E-boks-läsare utan betydligt mer!
![03-05-10courier[1]](https://i2.wp.com/blogg.idg.se/roffe/files/2010/03/030510courier1.jpg)
Som alternativ till tangentbordet så återkommer E-pennan, det gillar jag! Att skriva “som vanligt” går snabbt och känns naturligt för en sån här pryl. En gamling som hade pennan tidigt var hela Palm-serien och fungerar fortfarande bra för rätt många. Nackdelen med Palm var att de kördes över av “Mobiltelefontåget”.
Bilden är kopierad från http://www.engadget.com och klickar du på bilden så kan du läsa mer om “kurren”.
Jag blev bländad och förförd av Apples iPAD men har lugnat ner mig sedan förra inlägget i ämnet. Via en polare på Facebook fick jag se Microsoft Courier som verkar hur cool som helst!
Att kunna vika ihop prylen och stoppen ner i fickan utan att riskera att skärmen repas eller smutsas ner känns rätt. Uppvikt som en bok när den ska användas är inte helt fel det heller.
Bara nu Microsoft håller fast vid principen att inte låsa in operativsystemet i likhet med Apple så att man som konsument kan få “Kurren” som man själv vill ha den.
Till skillnad mot iPAD:en så känns det som om “Kurren” kommer att hänga med ut på stan. iPAD:en blir nog liggande kvar hemma på soffbordet, eller vad tror du? Dessutom verkar Netbooks (pyttelapptopps) rätt gamla vid en jämförelse.
